Nu har jag varit på resande fot i en vecka. Det känns som att tiden gått väldigt fort och än har jag ingen hemlängtan.

Idag har jag cyklat 116 km, från Bad Salzuflen till Unna. Egentligen borde jag cykla lite längre varje dag så att jag hinner så långt som jag tänkt, alltså först till Paris och sen till Bilbao den 16 maj. Jag blir aningen stressad av att jag kanske inte hinner och att kroppen kanske inte orkar. Men nu är det ju cyklingen jag tycker är det roliga och jag har semester. Hinner jag inte kan jag alltid ta tåget. DET ÄR INGEN TÄVLING, intalar jag mig själv.

Det är verkligen sommar här i Tyskland, +23 grader, sol och rapsfälten blommar för fullt. Jag börjar få cykelbränna eller i alla fall hjälmbränna, men det känns helt ok. Det hör liksom till. Här ovan har jag äppelpaus vid ett rapsfält. Fint som snus, även om jag kanske inte riktigt utstrålar det på bilden.

I den här delen av Tyskland är det lite otydligt vilka vägar man får och inte får cykla på. I förmiddags tog cyklvägen jag cyklade på plötsligt slut. Jag fortsatte på bilvägen och plötsligt dök det upp en tunnel. Tunnlar känns inte kul när man är cyklist, så jag vände. Gissar att det kommer bli många tunnlar och vändningar framöver.

Bloggen har blivit mitt sällskap och tack vare den känner jag mig inte speciellt ensam. Fast jag önskar mig ibland lite riktigt cykelsällskap som hjälper till och dra när det är motvind tex. Jag träffar en del andra cyklister, snabba killar som cyklar ifrån mig och par som har mycket packning och cyklar långsammare än vad jag gör. Stereotypt! Förhoppningsvis blir jag fråncyklad av ett gäng snabba tjejer imorgon.

Idag när det är fredag och allt, tycker jag att vi firar det med en liten video. Så ni får se hur bra jag har det när jag cyklar. (Klicka på länken nedan.)

Imorse när jag vaknade kände jag mig utvilad och pigg i kroppen. En väldigt skön känsla. Benen var hyfsat pigga och knäna gjorde inte ont. Hurra för vilodagen!

Det har idag blivit totalt 124 km, från Verden till Bad Salzuflen, där jag befinner mig nu. Jag struntade i GPSen imorse och cyklade enbart efter kartan och vägskyltarna. Det är en helt annan känsla. Jag kunde trampa på och få upp lite hastighet utan att behöva svänga stup i kvarten eller känna att jag blir lurad av GPSen.

I övrigt har det varit en fin cykeldag. Först lite molnigt och sen soligt och +23 grader enligt termometern. Ullunderställströjan fick plockas av och det kändes nästan som sommar. Jag gjorde min första pedalvurpa när jag skulle stanna och fotografera en skylt. För er som inte är cyklister så innebär det att man står still och inte lyckas få skon ur pedalen i tid. Man står alltså stilla och bara välter. Det gör inte så ont, men man känner sig lite dum.

Området jag befinner mig i är tydligen känt för sin sparris och det är säsong just nu. Därför erbjuder de flesta restauranger sparris i alla möjliga mer eller mindre konstiga former. Jag försöker välja det jag förstår någorlunda vad det är. Hittills har jag ätit grillad och kokt sparris. Mycket gott! Får se vad det blir ikväll.

GPSen vaknade till liv igår, med lite support från Sverige. Ovärderligt! Så idag har jag kunnat trampa på och det blev totalt 137 km.

Jag lämnade Haslev redan 09 imorse eftersom jag visste att jag hade en bra bit till färjan i Rødbyhavn. Sammanfattningsvis kan man säga att Danmark bjöd på ännu mer motvind idag och dessutom regn. Jag hade svårt att hitta restaurang/café, eftersom mycket var stängt och till salu. Hur går det egentligen för Danmark?! Dessutom ville de inte ta MasterCard utan bara Visa. Tråkigt för mig eftersom jag har två MasterCard och inget Visa med mig. Vi får hoppas att det är annorlunda i resten av Europa.

I väntan på färjan i Rödbyhavn sprack hela himlen upp och det blev sol. Vilken lycka! Jag känner att det är ett tecken på att Tyskland kommer bjuda på bättre väder än Danmark. Nu befinner jag mig i Heiligenhafen, 3 mil ner i Tyskland, på ett sporthotell. Det känns lite som att Danmark bara var en transportsträcka och att det är nu när jag är på kontinenten som resan börjar.

Jag blickar ut över Danmark, där bakom flaggorna, från mitt hotellrum.