Göteborg

I helgen har det varit Cykelfestival i Göteborg och i går var jag på plats i Lagerhuset vid Järntorget. Först lyssnade jag på Stellan Johansson, vilket jag måste säga var helt fantastiskt. Vilken inspiration! Inte nog med att han är från samma by i Skåne som min pappa, nämligen Örkelljunga, han har dessutom avståndsmässigt cyklat tre varv runt jorden på 11 år. Hatten av för Stellan! Han cyklar med tält och trivs bäst på små (obefintliga) stigar, jag cyklar med racer och föredrar asfalterade vägar. Men trots skillnaderna är Stellan från och med nu min idol.

Därefter tog Lisa Ström plats på scen med Matilda H. Dowdle för att diskutera tjejers villkor inom cykelsporten. Ett väldigt intressant och framförallt viktigt ämne. Jag är ju tjej och cyklar och även om jag inte alls är på Lisas nivå, så möter jag en hel del av det hon pratade om. Lisa hamnar också på idollistan, eftersom hon driver de här frågorna och orkar fortsätta att göra det. Heja Lisa!

Paneldiskussionen som jag deltog i flöt på fint och jag svarade så gott jag kunde. Det var första gången för mig i ett sånt sammanhang, så lite nervös var jag, men det gick bra. Efteråt fick jag en del frågor om min packning och det är alltid roligt när man kan diskutera med den som frågar.

Resten av helgen har tillbringats med min brors familj och idag åkte vi ut till Styrsö i deras båt. Det blev inget dopp i havet för min del, men det var härligt att få andas lite salt västkustluft.

Resumé – Cykelresan

3 veckors slit på cykel tog 3h hem med flyg.

Nu har det gått någon vecka sen jag avslutade min cykelresa. Jag har vilat upp mig på varmare breddgrader och försökt smälta alla intryck.

Innan jag skulle ge mig iväg fick jag ofta höra “Men det är ju farligt!” och själv var jag rädd att jag skulle bli påkörd av en lastbil. Men jag måste säga att all rädsla var helt obefogad. En gång höll jag på att bli rammad av en gammal dam i en röd liten bil, annars höll sig bilarna och lastbilarna lydigt på sin sida av vägbanan. Och vid ett tillfälle kändes det lite olustigt att vara ensam tjej bland alla manliga lastbilschaufförer på ett motorvägshotell. Annars har jag känt mig väldigt trygg och säker på min cykel.

Under själva resan tänkte jag ofta “Är det inte mer än så här”. Nu efteråt har bitarna börjat falla på plats så att säga. Jag måste återigen påpeka att den här cykelresan är bland det roligaste jag varit med om. Bara att få cykla och vara utomhus i friska luften större delen av dagen har varit befriande. Och tänk att man genom att cykla lite kan hamna i Hamburg, Belgien, Courances, Bordeaux och så vidare. Den känslan är oslagbar.

Här kommer de bästa minnena som bilder:

Möta våren på cykel.

Alla smarriga fikor jag tryckt i mig.

Antoine och Mia som bjöd in mig i sitt hem.

Lilla Li som inte sa ett ljud i min närhet i början, men gunga gick bra.

Alla fina broar jag cyklat över och under.

Alla människor jag mött.

Alla små konstverk och andra knasiga saker jag fått se.

Mötet med Bitte o Lisa. Här tittar vi på ESC i guldkronor.

Maneterna på Akvariet i San Sebastian.

Äventyret!

Dag 24, Bilbao

I lördags fick jag efter tre veckors trampande äntligen se Atlanten. Vilken lycka! Tyvärr var vattnet svinkallt, så det blev inget dopp. Sen dess har jag umgåtts med faster Bitte och Lisa i några dagar. Vi har besökt Hendaye, San Sebastian och nu slutligen Bilbao. Det har varit skönt att vila och få turista lite. Eftersom vädret ser ut att fortsätta vara ostadigt, väljer jag att avsluta min cykelresa. Jag orkar helt enkelt inte med mer regn och kyla.

Tack till alla som har läst och peppat. Det har värmt mycket i tunga stunder. Den här cykelresan är bland det roligaste jag har varit med om och jag kommer garanterat ge mig ut på liknande äventyr igen.

Maneter på Akvariet i San Sebastian.

Dag 21, Hendaye

Från Lesperon till Hendaye, med mellanstopp i St Vincent de Tyrosse, totalt blev det 52 cyklade kilometer.

Hällregn och +6 grader från start. När GPSen tyckte att jag skulle cykla på vägen ovan som inte ens var någon väg, då var måttet rågat. Det fick bli tåg idag. Mannen som väntade på tåget med mig sa att det här är samma väder som på julafton.

Tack och hej!

Dag 20, Lesperon

Totalt har jag avverkat 119 km idag, från Cestas till Lesperon. Jag fortsätter alltså att cykla nästan rakt söderut.

Det har varit riktigt platt och spikrakt och jag tror att jag haft den snabbaste medelhastigheten hittills. Dessutom gillar mina knän platt mycket bättre än backigt har jag märkt. Trots att YR lovade regn, har jag klarat mig fint. Det började droppa precis när jag gick in på hotellet och nu vräker det ner där ute. Jag har förstått att ni har +25 grader och sol där hemma…

Den mesta av min vakna tid har jag på mig mina cykelkläder; skor med klossar, tights, vindjacka och hjälm. Den utstyrseln väcker en del uppmärksamhet när jag inte cyklar utan klapprar fram på klossarna som sitter fast under skorna. Idag hittade jag till min stora glädje en restaurang när det var dags för lunch. Jag öppnar dörren och där inne tystnade alla finklädda människor i kavajer när de fick se mig. Oj då! Egentligen var det nog lite för flott för en svettig cyklist, men jag fick en plats och blev serverad mat. Väldigt gott var det dessutom och härligt med varm mat till lunch som omväxling.

Med i min packning har jag en vajer och ett hänglås, som jag kan använda om cykeln behöver låsas. Han som sålde vajern till mig tyckte att jag skulle satsa på ett mycket starkare och säkrare lås, men det var vikten som fick avgöra. I början var jag lite orolig över cykeln och låste fast den överallt, men numera står den olåst när jag handlar mat eller äter och än har den stått kvar när jag kommer tillbaka. Jag hoppas spanjorerna är lika pålitliga.

Eftersom det är fredag, bjuder jag på en liten video. Så här såg det ut idag.

Dag 19, Cestas

Idag har jag tagit mig från Le Tatre till Cestas och ännu ett motorvägshotell, en distans på totalt 114 km. En notering till mig själv är att inte välja hotell som får beröm för att de är “easy to access from A63”. Inte lika enkelt när man kommer med cykel och inte får cykla på motorvägen.

Imorse lämnade jag ett dimmigt Le Tatre för att cykla söderut och möta regnet. Hotellpersonalen hade varnat mig, men det är alltid lika tråkigt med regn. Landskapet jag passerat på väg ner till Bordeaux har påmint mig mycket om Öland med den sandiga jorden och barrträden. Bilden ovan är från när jag var på väg in i Bordeaux.

Idag stötte jag på riktig cykelväg här i Frankrike för första gången. I Bordeaux var det väldigt organiserat med stoppskyltar för cyklisterna och grönmarkerade cykelbanor. I Tyskland fanns det bra cykelvägar nästan överallt och det var tydligt skyltat var man skulle cykla. Kanske påverkar det även bilisterna? Här i Frankrike ta de flesta bilister stor hänsyn till mig på de vanliga vägarna, förmodligen för att de är vana vid att folk cyklar där. I Tyskland var bilisterna inte lika förstående.

Mitt förråd av frukt, nötter och godis behövde desperat fyllas på idag, men jag passerade aldrig någon matbutik. Trodde jag… kedjan “Inter Marché Super” säljer tydligen mat. Jag var övertygad om att de sålde elektronik eller byggmaterial. Det finns nämligen bensinmackar med samma namn och utanför butikerna står jämt travar med gasflaskor. Hur ska man kunna veta att de säljer mat, när de har en logga som påminner om Media Markt?

Ett litet tillägg: Det är alltså regnet och kylan som håller på att ta knäcken på mig och som gör att jag funderar på att cykla genom Spanien en annan gång. Den franska våren har varit ovanligt kall och regnig och tyvärr ser det inte så ljust ut i Spanien framöver enligt YR.

Dag 18, Le Tatre

Min resa idag gick från Chaunay och ett av de sunkigaste hotell jag någonsin bott på, till Le Tatre. Avståndsmätaren på GPSen slutade på 113 km.

Regnet har hängt i luften hela dagen, men bara droppat lite lätt på mig. Tack för det! Jag har cyklat igenom ett otroligt vackert landskap, svagt kulligt med långa rader av vinrankor överallt. Men så befinner jag ju mig nära både Bordeaux och Cognac. Återigen lite tråkigt att jag inte kan ta en flaska eller två med mig på cykeln. Det får bli återbesök med bil helt enkelt. Efter fika i Rouillac började vindarna dofta hav och sommar. Det kan möjligtvis ha varit hallucinationer eftersom jag längtar så mycket efter havet och solen, men det var fint hur som helst.

Den sista biten innan jag skulle svänga av till mitt hotell, svischade männen ovan förbi och jag passade på att ligga på rulle ett tag. Vilken lycka för en cyklist! Jag hade nästan lust att fortsätta med dem bara för att få njuta av draghjälpen.

Som jag skrivit tidigare är det mycket på den här resan som inte blivit som jag hade tänkt att det skulle bli. Jag är tex mycket mer sliten i kroppen än vad jag ens kunde föreställa mig. På lördagkväll möter jag förhoppningsvis upp faster Bitte och extrafaster Lisa i Irun på den spanska sidan. Jag längtar redan! Då ska jag njuta av sällskapet, vila och fundera över fortsättningen. Eventuellt packar jag ihop min cykel och åker hem efter Bilbao.

Dag 17, Chaunay

Idag har jag cyklat 134 km, från Azay le Ferron till Chaunay. Resan har alltså fortsatt nästan rakt söderut. Imorse när jag lämnade B&Bet regnade det igen. Rummet jag bodde i inatt hade som sagt ingen värme, så mina svettiga kläder från igår var fortfarande blöta och iskalla när jag skulle klä på mig. Usch vad less jag var på den här resan då. Varför blir det aldrig varmt?! Men jag trampade på och fick till slut upp ångan.

Nu har jag varit på resande fot och levt med minimal packning på cykel i 17 dagar. Det är mycket som inte blivit som jag hade tänkt att det skulle bli. Tex hade jag aldrig kunnat föreställa mig att det skulle vara så här jobbigt att cykla runt utan sällskap. Ensamheten är påfrestande. Därför blev jag riktigt glad idag när jag cyklade ifatt en man med tyngre cykel och mer packning än mig, som svarade på mitt “Bonjour”. Han hette Filippe och kunde ingen engelska och min franska är ju som bekant begränsad till några få matord. Men vi cyklade på och konverserade ändå på något sätt, pekade och skrattade, han delade sin lunch med mig och vi avslutade med kaffe. Det var fint. Jag tror att vi båda var i stort behov av sällskap. Sen skildes tyvärr våra vägar åt, men jag var på mycket bättre humör.

I den här delen av Frankrike är jorden röd och många av åkrarna har plöjts idag. Det har luktat så gott. Alla dofter jag cyklar förbi är inte lika angenäma. Vägarna har gått lite upp och lite ner, landskapet har bestått av skog och en del åkrar, det har regnat och varit lite solsken. Varierat med andra ord. Nu längtar jag verkligen efter att få se Atlanten, men det verkar enklast efter Bordeaux så än får jag vänta ett par dagar.

Dag 16, Azay le Ferron

Idag har jag nästan cyklat rakt söderut, från Beaugency till Azay le Ferron. GPSen visade 129 km när jag kom fram.

Imorse regnade det när jag lämnade Beaugency och sen har det fortsatt regna till och från under hela dagen. Utan att låta alltför bitter så har jag faktiskt inte haft tur med vädret. Här regnar det och är kallare än normalt och hemma i Sverige verkar ni ha sommar. Det går an, men det drar ner humöret. Jag har ett par gamla lagade skoskydd och långa tights med mig. Jag hade hoppats kunna kasta båda längs vägen, men tyvärr klarar jag mig inte utan. Hade jag vetat att det aldrig skulle bli riktigt varmt, hade jag justerat min packning en aning. Fast det är alltid lätt att vara efterklok.

Landskapet idag har bjudit på mer blandad terräng; skog och en del åkrar. Jag har tom cyklat igenom ett naturreservat där det varnades för vildsvin. Jag gissar att jag ska vara glad att jag inte såg några. Vägen ner hit har annars varit upp och ner över kullarna, men spikrak. Märkligt det där. Jag kommer över en kulle och sen ser jag nästa och därefter nästa och nästa…

I natt bor jag på ett annorlunda B&B som drivs av ett äldre engelskt par. Tydligen är det här ett område för folk som tittar på orkidéer och fåglar, så de flesta som bor här är engelsmän med såna intressen. Eftersom B&Bet ligger mitt ute i ingenstans, åts det middag ihop med värdparet ikväll, trevligt med sällskap som omväxling. Synd bara att mitt rum saknar värme. Det om något kommer jag minnas från den här resan, saknaden av värme.

Dag 15, Beaugency

Så där ja, nu är jag inne på vecka tre av den här resan. Imorse lämnade jag Courances med lite vemod och nypumpade däck. Under dagen har jag cyklat till Beaugency, vilket blir en sträcka på totalt 119 km. Jag har kommit fram till att jag ska försöka cykla ca 120 km/dag, alltså ca 6h/dag, för mer än 7,5h uppe på cykeln klarar inte min kropp och mitt psyke. En lärdom från fredagens etapp.

Det har varit en fin men lite kall cykeldag, genom ett landskap som påmint mig mycket om Skåne; platt, blåsigt och frodigt. Här ovan ses Loire, vilket är Frankrikes längsta flod (Wikipedia-kunskap) med staden Orléans i bakgrunden.

Idag har jag haft lite svårt att hitta matställen, men till slut cyklade jag förbi ett öppet bageri. Där fick jag glänsa med min nya parlör som Mia hjälpte mig att skriva ihop igår. Det blev en macka med jambon (skinka), till skillnad från fromage (ost) som varit det enda ord jag kunnat hittills. Och till kvällsmaten lyckades jag tom beställa vatten med bubblor. Det går alltså framåt med språket.

SPORTIGA MARIE

Posts from the Cykelresan Category

Choose another category?