Info

Posts from the Övrigt Category

Choose another category?

I somras flög jag till San Francisco för att gå en kurs i Letterpress Printing på San Francisco Center for the Book. Kursen var fantastiskt rolig och staden spännande, men tyvärr var det lite kallare och regnigare än väntat. Som tur var hade jag packat ner min tunna dunjacka i resväskan och den kom till användning så gott som dagligen.

Ofta när jag är ute och reser, funderar jag över hur cyklingen fungerar där jag är. I San Francisco imponerades jag av hur lätt man tar med sig cykeln på bussarna. På vissa bussar fällde man själv ner ett ställ framtill på bussen och ställde sin cykel där, medan chauffören satt kvar på sin plats och tittade på.

IMG_5493-0.JPG

På andra bussar fällde man fram en “låda” på sidan av bussen och lade in sin cykel där. Det hela såg väldigt enkelt och okomplicerat ut. Fick höra från mina kurskamrater att det är många cykelolyckor i San Francisco eftersom cyklister råkar cykla ner i spårvagnsspåren titt som tätt. Då känns det ju utomordentligt bra att man kan ta cykeln på bussen inne i stan och sen lasta av sin cykel och cykla vidare när det passar.

IMG_5416-0.JPG

Bästa tillfället var nog ändå sista dagen när jag fick doppa fötterna i Stilla Havet, sanden på stranden var stekhet och havet kallt. Det var en härlig känsla att sitta och titta på horisonten och känna de salta vindarna i ansiktet.

IMG_5587-1.JPG

Det har varit lite tyst här på bloggen ett tag. Det har inte berott på att jag inte har cyklat, utan mest på att jag inte tyckt att min cykling varit så spännande.

Nu har jag lite semester igen och tanken var att jag skulle ge mig ut och långcykla, men för att vara helt ärlig så har jag inte orkat planera det. Motivationen har varit som bortblåst. Mitt sista lilla halmstrå var att jag skulle cykla runt Mälaren. Det föll på att det var svårt att hitta lämpligt boende, mycket är nämligen stängt nu eftersom säsongen är över.

20130904-154049.jpg

För att stilla abstinensen något fick det bli en dagsutflykt till Taxinge Slottscafé igår. Solen strålade och det var en helt fantastisk sensommardag. Jag hoppade upp på cykeln vid 10-tiden och cyklade västerut förbi Södertälje mot Mariefred. Det kändes underbart att vara på väg igen. Frihetskänslan jag upplever när jag cyklar är oslagbar. Jag hade lite lätt motvind hela vägen dit och dessutom var min gps lika knäpp som tidigare, trots att Garmin bytt ut min gamla mot en ny. Jag rekommenderar ingen att köpa Garmin Edge 810 om det är en cykel-GPS man är i behov av, mer om det vid ett annat tillfälle.

20130904-154147.jpg

Efter 68 km nådde jag Taxinge och deras kak- och tårtbuffé. Buffén var inte riktigt lika maffig som jag mindes den, vilket förmodligen beror på lågsäsong och minskat antal besökare. Jag köpte macka, bulle och kaffe och satt i solen och bara njöt, livet på en pinne helt enkelt. Inför hemresan fick jag tips om en annan lite längre väg, men kroppen och benen kändes trötta. Så jag cyklade precis samma väg hem, men med solen och vinden i ryggen. Underbart! En väldigt bra utflykt. Förhoppningsvis blir det fler den här veckan.

20130904-154249.jpg

Midsommarhelgen har tillbringats i Skåne och i lördags åkte jag och några kompisar med tåget till Köpenhamn. Vi var på jakt efter miljöombyte och öppna restauranger. Det är lite tråkigt att hela Sverige checkar ut två gånger om året, Midsommardagen och Nyårsdagen.

Kphmn

Jag har varit i Köpenhamn många gånger, men i lördags slog det mig hur cykelanpassad den staden är. Det finns cykelparkeringar i våningar, fina cykelvägar, cykelrum på tågstationerna och man får dessutom ta med sig cykeln på tunnelbanan. Nu är jag inte insatt i infrastrukturen i Köpenhamn, men det känns som att Stockholm har mycket att lära av grannlandet i väst.

I augusti 2010 bestämde jag mig för att göra en Svensk Klassiker. Innan dess hade jag bara stått på ett par längdskidor en gång tidigare i vuxen ålder. Det var ute i Ursvik med en kompis och hennes pappa på ett par lånade vallningsfria skidor. Jag hade ingen balans och kunde inte hålla mig stående på skidorna. Efter 5km var jag helt slut trots att jag var ganska vältränad och längdåkning kändes inte som min sport.

Men så blev det bestämt att jag skulle göra en Svensk Klassiker. Jag köpte mina egna längdskidor och när snön kom lyckades jag få med mig ett ex till en kompis  ut på Lidingö en söndag för en skidlektion. Han släpade runt mig några varv i spåren och gav mig många tekniktips. Efter det var det bara att bita ihop och mala på. Jag hade nämligen läst att man skulle ha 50 skidmil i benen för att klara av Vasaloppet. Så varje helg var jag ute och åkte långpass i flera timmar och på kvällarna tränade jag teknik med pannlampa. Det var en galen tid, men jag fick ihop mina 50 skidmil och på köpet blev jag biten av längdåkningen.

Den 6 mars 2011 kl 16:28 gick jag äntligen i mål, efter att ha tagit mig från Sälen till Mora på 9 h 28 min. Sista kilometern rann tårarna oavbrutet och efter målgången befann jag mig i ett töcken. Det loppet är en av de häftigaste upplevelserna i mitt liv. Då sa jag “aldrig mer”, men året efter stod jag återigen på startlinjen och fler gånger lär det bli.

När man ändå bara står still och t ex borstar tänderna, så kan man ju lika gärna passa på att öva upp rörligheten i fötterna lite. Jag brukar även passa på att göra övningarna när jag står och väntar på tunnelbanan.

Världens enklaste fotövningar för att öva upp rörligheten:
1. Gå på tårna
2. Gå på hälarna
3. Gå på utsidan av foten
4. Gå på insidan av foten
5. Gå så att tårna pekar inåt
6. Gå så att tårna pekar utåt

Eftersom Marcialonga närmar sig med stormsteg och snön lyser med sin frånvaro, försöker jag träna upp armar och mage så gott det går. Kör ju bland annat pass i Hammarbybacken när det är ljust och jag är hemma, tyvärr blir det inte så ofta. Idag när jag var där blev jag påhejad av en man som tyckte att jag körde på lite väl hårt, eftersom jag stod och flåsade mitt i backen. Han hade ju så klart en poäng, så jag drog ner tempot och körde ett par varv extra i stället.

Hade jag varit lite modigare så hade jag bett om en bild på mig och Emma, nu får jag nöja mig med bilden ovan.

Den här helgen är det cykelmässa i Kista här i Stockholm. Imorse åkte jag dit för att titta på cyklar och bli lite inspirerad. Jag är nämligen på jakt efter en ny snabb och framförallt snygg cykel. Det fanns en del att titta på och det var härligt att få “nörda” lite och träffa likasinnade. Bäst av allt var Emma Johanssons föreläsning. Hon berättade om vilja att vara bäst, hur hon kom tillbaka efter olyckan och att det är elektroniska växlar som gäller. Mycket inspirerande! Heja Emma!

Jag är ingen bagare och den här bloggen ska ju handla om träning, men köpebrö (som vi säger i Skåne) är bland det tråkigaste jag vet. Allt smakar likadant och jag tröttnar på det väldigt snabbt. För något år sen provade jag surdeg, men det var inte min grej. Så istället bakar jag världens enklaste bröd som min faster lärde mig baka när jag flyttade till Stockholm för 7 år sen.

Här delar jag med mig av receptet.
1/2 paket jäst, 2 msk honung och 1/2 msk salt löses i 7 dl fingervarmt vatten. Häll i lite olika gryn och frön, eller vad man nu är sugen på. Blanda i minst 5 dl vetemjöl (jag kör med Manitoba Cream) och fyll sen på med något annat gott mjöl tills degen har samma konsistens som lite hård gröt. Eftersom jag inte har någon hushållsassistent rör jag runt tills jag är trött i armarna. Låt degen jäsa i bunken i 80 min. Häll ut degen på en plåt med bakplåtspapper, jämna till med en kavel och låt jäsa ytterligare 20–30 min. Dela i 12 delar när den jäst färdigt, smetar på lite ägg eller naturell youghurt och häll på små frön. Grädda i mitten av ugnen på 200 grader i 22 min. Mums!