San Francisco

I somras flög jag till San Francisco för att gå en kurs i Letterpress Printing på San Francisco Center for the Book. Kursen var fantastiskt rolig och staden spännande, men tyvärr var det lite kallare och regnigare än väntat. Som tur var hade jag packat ner min tunna dunjacka i resväskan och den kom till användning så gott som dagligen.

Ofta när jag är ute och reser, funderar jag över hur cyklingen fungerar där jag är. I San Francisco imponerades jag av hur lätt man tar med sig cykeln på bussarna. På vissa bussar fällde man själv ner ett ställ framtill på bussen och ställde sin cykel där, medan chauffören satt kvar på sin plats och tittade på.

På andra bussar fällde man fram en “låda” på sidan av bussen och lade in sin cykel där. Det hela såg väldigt enkelt och okomplicerat ut. Fick höra från mina kurskamrater att det är många cykelolyckor i San Francisco eftersom cyklister råkar cykla ner i spårvagnsspåren titt som tätt. Då känns det ju utomordentligt bra att man kan ta cykeln på bussen inne i stan och sen lasta av sin cykel och cykla vidare när det passar.

Bästa tillfället var nog ändå sista dagen när jag fick doppa fötterna i Stilla Havet, sanden på stranden var stekhet och havet kallt. Det var en härlig känsla att sitta och titta på horisonten och känna de salta vindarna i ansiktet.

New York

Häromdagen trängdes jag på Brooklyn Bridge med en massa fotgängare och cyklister, när jag promenerade från Brooklyn till Manhattan. Kan inte minnas att man fick cykla på Brooklyn Bridge sist jag var i NY, men mitt minne är lite svajigt ibland.

Jag slogs av att fotgängarna var förvånansvärt duktiga på att hålla sig ifrån cykelbanan. Det kan i och för sig berott på skylten ovan och att cyklisterna var ganska aggressiva i sin ton mot de fotgängare som råkade passera mittlinjen, det plingades hej vilt och blåstes högljutt i visselpipor. På sätt och vis full förståeligt med tanke på hastigheten cyklisterna höll, ingen vill cykla på någon annan eller bli påcyklad. En win-win situation helt enkelt. Själv ropar jag “Pling pling” när jag är ute och cyklar och en fotgängare kommer i min väg, vilket inte är speciellt effektiv. Jag borde nog slå till på en ringklocka.

Det bästa på bron, förutom utsikten över Manhattan, var ändå pictogrammen av cyklister som var målade på cykelbanan. De hade hjälm! Eller svampar på huvudet som någon av mina instagram-vänner tyckte att det såg ut som. Heja New York för att cykelhjälm ses som ett självklart attribut på en cyklist!

Taxinge Slottscafé

Det har varit lite tyst här på bloggen ett tag. Det har inte berott på att jag inte har cyklat, utan mest på att jag inte tyckt att min cykling varit så spännande.

Nu har jag lite semester igen och tanken var att jag skulle ge mig ut och långcykla, men för att vara helt ärlig så har jag inte orkat planera det. Motivationen har varit som bortblåst. Mitt sista lilla halmstrå var att jag skulle cykla runt Mälaren. Det föll på att det var svårt att hitta lämpligt boende, mycket är nämligen stängt nu eftersom säsongen är över.

För att stilla abstinensen något fick det bli en dagsutflykt till Taxinge Slottscafé igår. Solen strålade och det var en helt fantastisk sensommardag. Jag hoppade upp på cykeln vid 10-tiden och cyklade västerut förbi Södertälje mot Mariefred. Det kändes underbart att vara på väg igen. Frihetskänslan jag upplever när jag cyklar är oslagbar. Jag hade lite lätt motvind hela vägen dit och dessutom var min gps lika knäpp som tidigare, trots att Garmin bytt ut min gamla mot en ny. Jag rekommenderar ingen att köpa Garmin Edge 810 om det är en cykel-GPS man är i behov av, mer om det vid ett annat tillfälle.

Efter 68 km nådde jag Taxinge och deras kak- och tårtbuffé. Buffén var inte riktigt lika maffig som jag mindes den, vilket förmodligen beror på lågsäsong och minskat antal besökare. Jag köpte macka, bulle och kaffe och satt i solen och bara njöt, livet på en pinne helt enkelt. Inför hemresan fick jag tips om en annan lite längre väg, men kroppen och benen kändes trötta. Så jag cyklade precis samma väg hem, men med solen och vinden i ryggen. Underbart! En väldigt bra utflykt. Förhoppningsvis blir det fler den här veckan.

Framtiden

Nu har det gått någon månad sedan cykelresan avslutades. Alla jobbiga psykbryt är som bortblåsta och kvar finns nästan bara positiva minnen. Sitter och funderar över kommande äventyr och rutter. Min tanke är att jag borde klara av ca 100 mil på 2 veckor, vilket innebär någon av följande rutter:

Köpenhamn

Midsommarhelgen har tillbringats i Skåne och i lördags åkte jag och några kompisar med tåget till Köpenhamn. Vi var på jakt efter miljöombyte och öppna restauranger. Det är lite tråkigt att hela Sverige checkar ut två gånger om året, Midsommardagen och Nyårsdagen.

Jag har varit i Köpenhamn många gånger, men i lördags slog det mig hur cykelanpassad den staden är. Det finns cykelparkeringar i våningar, fina cykelvägar, cykelrum på tågstationerna och man får dessutom ta med sig cykeln på tunnelbanan. Nu är jag inte insatt i infrastrukturen i Köpenhamn, men det känns som att Stockholm har mycket att lära av grannlandet i väst.

Resumé – Cykelresan

3 veckors slit på cykel tog 3h hem med flyg.

Nu har det gått någon vecka sen jag avslutade min cykelresa. Jag har vilat upp mig på varmare breddgrader och försökt smälta alla intryck.

Innan jag skulle ge mig iväg fick jag ofta höra “Men det är ju farligt!” och själv var jag rädd att jag skulle bli påkörd av en lastbil. Men jag måste säga att all rädsla var helt obefogad. En gång höll jag på att bli rammad av en gammal dam i en röd liten bil, annars höll sig bilarna och lastbilarna lydigt på sin sida av vägbanan. Och vid ett tillfälle kändes det lite olustigt att vara ensam tjej bland alla manliga lastbilschaufförer på ett motorvägshotell. Annars har jag känt mig väldigt trygg och säker på min cykel.

Under själva resan tänkte jag ofta “Är det inte mer än så här”. Nu efteråt har bitarna börjat falla på plats så att säga. Jag måste återigen påpeka att den här cykelresan är bland det roligaste jag varit med om. Bara att få cykla och vara utomhus i friska luften större delen av dagen har varit befriande. Och tänk att man genom att cykla lite kan hamna i Hamburg, Belgien, Courances, Bordeaux och så vidare. Den känslan är oslagbar.

Här kommer de bästa minnena som bilder:

Möta våren på cykel.

Alla smarriga fikor jag tryckt i mig.

Antoine och Mia som bjöd in mig i sitt hem.

Lilla Li som inte sa ett ljud i min närhet i början, men gunga gick bra.

Alla fina broar jag cyklat över och under.

Alla människor jag mött.

Alla små konstverk och andra knasiga saker jag fått se.

Mötet med Bitte o Lisa. Här tittar vi på ESC i guldkronor.

Maneterna på Akvariet i San Sebastian.

Äventyret!

Dag 24, Bilbao

I lördags fick jag efter tre veckors trampande äntligen se Atlanten. Vilken lycka! Tyvärr var vattnet svinkallt, så det blev inget dopp. Sen dess har jag umgåtts med faster Bitte och Lisa i några dagar. Vi har besökt Hendaye, San Sebastian och nu slutligen Bilbao. Det har varit skönt att vila och få turista lite. Eftersom vädret ser ut att fortsätta vara ostadigt, väljer jag att avsluta min cykelresa. Jag orkar helt enkelt inte med mer regn och kyla.

Tack till alla som har läst och peppat. Det har värmt mycket i tunga stunder. Den här cykelresan är bland det roligaste jag har varit med om och jag kommer garanterat ge mig ut på liknande äventyr igen.

Maneter på Akvariet i San Sebastian.

Dag 21, Hendaye

Från Lesperon till Hendaye, med mellanstopp i St Vincent de Tyrosse, totalt blev det 52 cyklade kilometer.

Hällregn och +6 grader från start. När GPSen tyckte att jag skulle cykla på vägen ovan som inte ens var någon väg, då var måttet rågat. Det fick bli tåg idag. Mannen som väntade på tåget med mig sa att det här är samma väder som på julafton.

Tack och hej!

Dag 18, Le Tatre

Min resa idag gick från Chaunay och ett av de sunkigaste hotell jag någonsin bott på, till Le Tatre. Avståndsmätaren på GPSen slutade på 113 km.

Regnet har hängt i luften hela dagen, men bara droppat lite lätt på mig. Tack för det! Jag har cyklat igenom ett otroligt vackert landskap, svagt kulligt med långa rader av vinrankor överallt. Men så befinner jag ju mig nära både Bordeaux och Cognac. Återigen lite tråkigt att jag inte kan ta en flaska eller två med mig på cykeln. Det får bli återbesök med bil helt enkelt. Efter fika i Rouillac började vindarna dofta hav och sommar. Det kan möjligtvis ha varit hallucinationer eftersom jag längtar så mycket efter havet och solen, men det var fint hur som helst.

Den sista biten innan jag skulle svänga av till mitt hotell, svischade männen ovan förbi och jag passade på att ligga på rulle ett tag. Vilken lycka för en cyklist! Jag hade nästan lust att fortsätta med dem bara för att få njuta av draghjälpen.

Som jag skrivit tidigare är det mycket på den här resan som inte blivit som jag hade tänkt att det skulle bli. Jag är tex mycket mer sliten i kroppen än vad jag ens kunde föreställa mig. På lördagkväll möter jag förhoppningsvis upp faster Bitte och extrafaster Lisa i Irun på den spanska sidan. Jag längtar redan! Då ska jag njuta av sällskapet, vila och fundera över fortsättningen. Eventuellt packar jag ihop min cykel och åker hem efter Bilbao.

Dag 17, Chaunay

Idag har jag cyklat 134 km, från Azay le Ferron till Chaunay. Resan har alltså fortsatt nästan rakt söderut. Imorse när jag lämnade B&Bet regnade det igen. Rummet jag bodde i inatt hade som sagt ingen värme, så mina svettiga kläder från igår var fortfarande blöta och iskalla när jag skulle klä på mig. Usch vad less jag var på den här resan då. Varför blir det aldrig varmt?! Men jag trampade på och fick till slut upp ångan.

Nu har jag varit på resande fot och levt med minimal packning på cykel i 17 dagar. Det är mycket som inte blivit som jag hade tänkt att det skulle bli. Tex hade jag aldrig kunnat föreställa mig att det skulle vara så här jobbigt att cykla runt utan sällskap. Ensamheten är påfrestande. Därför blev jag riktigt glad idag när jag cyklade ifatt en man med tyngre cykel och mer packning än mig, som svarade på mitt “Bonjour”. Han hette Filippe och kunde ingen engelska och min franska är ju som bekant begränsad till några få matord. Men vi cyklade på och konverserade ändå på något sätt, pekade och skrattade, han delade sin lunch med mig och vi avslutade med kaffe. Det var fint. Jag tror att vi båda var i stort behov av sällskap. Sen skildes tyvärr våra vägar åt, men jag var på mycket bättre humör.

I den här delen av Frankrike är jorden röd och många av åkrarna har plöjts idag. Det har luktat så gott. Alla dofter jag cyklar förbi är inte lika angenäma. Vägarna har gått lite upp och lite ner, landskapet har bestått av skog och en del åkrar, det har regnat och varit lite solsken. Varierat med andra ord. Nu längtar jag verkligen efter att få se Atlanten, men det verkar enklast efter Bordeaux så än får jag vänta ett par dagar.

SPORTIGA MARIE

Posts from the Resa Category

Choose another category?