Dag 16, Azay le Ferron

Idag har jag nästan cyklat rakt söderut, från Beaugency till Azay le Ferron. GPSen visade 129 km när jag kom fram.

Imorse regnade det när jag lämnade Beaugency och sen har det fortsatt regna till och från under hela dagen. Utan att låta alltför bitter så har jag faktiskt inte haft tur med vädret. Här regnar det och är kallare än normalt och hemma i Sverige verkar ni ha sommar. Det går an, men det drar ner humöret. Jag har ett par gamla lagade skoskydd och långa tights med mig. Jag hade hoppats kunna kasta båda längs vägen, men tyvärr klarar jag mig inte utan. Hade jag vetat att det aldrig skulle bli riktigt varmt, hade jag justerat min packning en aning. Fast det är alltid lätt att vara efterklok.

Landskapet idag har bjudit på mer blandad terräng; skog och en del åkrar. Jag har tom cyklat igenom ett naturreservat där det varnades för vildsvin. Jag gissar att jag ska vara glad att jag inte såg några. Vägen ner hit har annars varit upp och ner över kullarna, men spikrak. Märkligt det där. Jag kommer över en kulle och sen ser jag nästa och därefter nästa och nästa…

I natt bor jag på ett annorlunda B&B som drivs av ett äldre engelskt par. Tydligen är det här ett område för folk som tittar på orkidéer och fåglar, så de flesta som bor här är engelsmän med såna intressen. Eftersom B&Bet ligger mitt ute i ingenstans, åts det middag ihop med värdparet ikväll, trevligt med sällskap som omväxling. Synd bara att mitt rum saknar värme. Det om något kommer jag minnas från den här resan, saknaden av värme.

Dag 15, Beaugency

Så där ja, nu är jag inne på vecka tre av den här resan. Imorse lämnade jag Courances med lite vemod och nypumpade däck. Under dagen har jag cyklat till Beaugency, vilket blir en sträcka på totalt 119 km. Jag har kommit fram till att jag ska försöka cykla ca 120 km/dag, alltså ca 6h/dag, för mer än 7,5h uppe på cykeln klarar inte min kropp och mitt psyke. En lärdom från fredagens etapp.

Det har varit en fin men lite kall cykeldag, genom ett landskap som påmint mig mycket om Skåne; platt, blåsigt och frodigt. Här ovan ses Loire, vilket är Frankrikes längsta flod (Wikipedia-kunskap) med staden Orléans i bakgrunden.

Idag har jag haft lite svårt att hitta matställen, men till slut cyklade jag förbi ett öppet bageri. Där fick jag glänsa med min nya parlör som Mia hjälpte mig att skriva ihop igår. Det blev en macka med jambon (skinka), till skillnad från fromage (ost) som varit det enda ord jag kunnat hittills. Och till kvällsmaten lyckades jag tom beställa vatten med bubblor. Det går alltså framåt med språket.

Dag 12, Frankrike

I dag har jag avverkat längsta dagsdistansen hittills, 157 km och en höjdstigning på 1420 m. Jag har tagit mig från Charleville-Mézières till Chateau Thierry. Nu är jag inte långt från Paris.

Dagen började bra med att de regntunga molnen som stänkte lite på mig skingrade sig, men efter lunch kom istället motvinden. Jag gillar verkligen inte motvind. Både backar och regn går före motvind, till och med i kombination. Det har dock varit ett frodigt och fint landskap jag har cyklat igenom. De sista milen efter Reims har det stått skyltar om champagne överallt och vinrankorna har prytt sluttningarna. Jag önskar att jag kunde köpa med mig några flaskor hem.

Min GPS som jag nämnt en del tidigare verkar ha ordnat upp sig. Häromdagen pratade jag med en snäll man från Garmin, som hjälpte mig med inställningarna. Jag hade valt “minimera avstånd” medan “minimera tid” tydligen är bättre för mitt ändamål. Den och några andra inställningar verkar ha gjort underverk, så nu är jag och GPSen vänner igen. För att vara på den säkra sidan har jag även en karta över Frankrike fäst på väskan fram, skönt att se var jag cyklar och hur långt jag har kvar.

Imorse vaknade jag upp och längtade hem för första gången. Jag känner mig utanför här i Frankrike eftersom jag inte kan kommunicera med någon och inte förstår en enda skylt. I Tyskland kunde jag åtminstone föra enkla samtal med hotellpersonal, förstå menyer osv, det är stor skillnad. Men imorgon stannar jag till hos Mia med familj. Hurra! Som jag längtar.

Dag 7, Tyskland

Nu har jag varit på resande fot i en vecka. Det känns som att tiden gått väldigt fort och än har jag ingen hemlängtan.

Idag har jag cyklat 116 km, från Bad Salzuflen till Unna. Egentligen borde jag cykla lite längre varje dag så att jag hinner så långt som jag tänkt, alltså först till Paris och sen till Bilbao den 16 maj. Jag blir aningen stressad av att jag kanske inte hinner och att kroppen kanske inte orkar. Men nu är det ju cyklingen jag tycker är det roliga och jag har semester. Hinner jag inte kan jag alltid ta tåget. DET ÄR INGEN TÄVLING, intalar jag mig själv.

Det är verkligen sommar här i Tyskland, +23 grader, sol och rapsfälten blommar för fullt. Jag börjar få cykelbränna eller i alla fall hjälmbränna, men det känns helt ok. Det hör liksom till. Här ovan har jag äppelpaus vid ett rapsfält. Fint som snus, även om jag kanske inte riktigt utstrålar det på bilden.

I den här delen av Tyskland är det lite otydligt vilka vägar man får och inte får cykla på. I förmiddags tog cyklvägen jag cyklade på plötsligt slut. Jag fortsatte på bilvägen och plötsligt dök det upp en tunnel. Tunnlar känns inte kul när man är cyklist, så jag vände. Gissar att det kommer bli många tunnlar och vändningar framöver.

Bloggen har blivit mitt sällskap och tack vare den känner jag mig inte speciellt ensam. Fast jag önskar mig ibland lite riktigt cykelsällskap som hjälper till och dra när det är motvind tex. Jag träffar en del andra cyklister, snabba killar som cyklar ifrån mig och par som har mycket packning och cyklar långsammare än vad jag gör. Stereotypt! Förhoppningsvis blir jag fråncyklad av ett gäng snabba tjejer imorgon.

Tvätt

Inför den här resan tipsade någon mig om att jag skulle ta med mig en tvättlina. Onödigt tyckte jag, men den hade behövts.

Jag tvättar mina cykelkläder varannan eller var tredje dag. Som ni säkert förstår luktar jag inte mumma varje dag, men så länge folk inte ryggar tillbaka när jag visar mig känns det ok. Kläderna tvättas/sköljs upp i Y3 på kvällen och sen ska de helst torka under natten, vilket sällan sker. Ullunderställströjan som jag bara har en av åker ofta på fuktig. Inte hela världen, för den torkar ju under dagen. Resten packas ner fuktigt och hängas upp på nästa hotell jag kommer till. Hotellet jag har varit på i natt hade ett fungerande element i badrummet, så idag har jag både rena och nästan helt torra kläder på mig. Det är lyxigt!

Dag 6, Tyskland

Idag när det är fredag och allt, tycker jag att vi firar det med en liten video. Så ni får se hur bra jag har det när jag cyklar. (Klicka på länken nedan.)

Imorse när jag vaknade kände jag mig utvilad och pigg i kroppen. En väldigt skön känsla. Benen var hyfsat pigga och knäna gjorde inte ont. Hurra för vilodagen!

Det har idag blivit totalt 124 km, från Verden till Bad Salzuflen, där jag befinner mig nu. Jag struntade i GPSen imorse och cyklade enbart efter kartan och vägskyltarna. Det är en helt annan känsla. Jag kunde trampa på och få upp lite hastighet utan att behöva svänga stup i kvarten eller känna att jag blir lurad av GPSen.

I övrigt har det varit en fin cykeldag. Först lite molnigt och sen soligt och +23 grader enligt termometern. Ullunderställströjan fick plockas av och det kändes nästan som sommar. Jag gjorde min första pedalvurpa när jag skulle stanna och fotografera en skylt. För er som inte är cyklister så innebär det att man står still och inte lyckas få skon ur pedalen i tid. Man står alltså stilla och bara välter. Det gör inte så ont, men man känner sig lite dum.

Området jag befinner mig i är tydligen känt för sin sparris och det är säsong just nu. Därför erbjuder de flesta restauranger sparris i alla möjliga mer eller mindre konstiga former. Jag försöker välja det jag förstår någorlunda vad det är. Hittills har jag ätit grillad och kokt sparris. Mycket gott! Får se vad det blir ikväll.

Dag 5, vilodag

Igår började kroppen kännas tung och tyvärr kände jag av båda mina knän, vilket är lite oroväckande. Men med lite vila idag så hoppas jag att de ska piggna till. Jag har blivit tillsagd att så länge jag inte svettas av smärta, kan jag fortsätta. Jag är nog inte riktigt så hårdhudad.

JAG HAR FAKTISKT SEMESTER, går jag runt och intalar mig själv hela tiden. Det är annars lätt att glömma bort. Dagen har tillbringats på stan. Bara att få gå runt i vanliga skor och kläder en hel dag, vilken lycka! Shoppingrundan resulterade i en kam (den minsta jag kunde hitta), smågodis och en karta. I jakten efter lämplig karta träffade jag en expedit i en bokaffär vars gamla mamma är från Sverige och hon ville tydligen gärna ha svenskar på besök. Tyvärr bor hon norr om Verden i Achim och det blir lite fel håll för mig, men jag fick en lapp med adress och telefonnummer om jag skulle ändra mig. Jag blir förvånad och glad över att folk är så gästvänliga mest hela tiden.

Cykelkartorna jag hittat täcker ett för litet område, vilket skulle innebära att jag tvingades köpa ny karta varje dag. Lösningen blev en hyfsat bra bilkarta över hela Tyskland där jag rivit ut delarna (alltså de flesta sidorna) som inte är aktuella för mig. Jag vill ju inte cykla runt med en massa onödigt vikt. Frågan är om ringspiralen som håller ihop sidorna får stanna kvar?!

Resten av dagen kommer tillbringas i horisontalläge i min hotellsäng. Jag ska läsa, äta smågodis och sova.

Dag 2, Danmark och Tyskland

GPSen vaknade till liv igår, med lite support från Sverige. Ovärderligt! Så idag har jag kunnat trampa på och det blev totalt 137 km.

Jag lämnade Haslev redan 09 imorse eftersom jag visste att jag hade en bra bit till färjan i Rødbyhavn. Sammanfattningsvis kan man säga att Danmark bjöd på ännu mer motvind idag och dessutom regn. Jag hade svårt att hitta restaurang/café, eftersom mycket var stängt och till salu. Hur går det egentligen för Danmark?! Dessutom ville de inte ta MasterCard utan bara Visa. Tråkigt för mig eftersom jag har två MasterCard och inget Visa med mig. Vi får hoppas att det är annorlunda i resten av Europa.

I väntan på färjan i Rödbyhavn sprack hela himlen upp och det blev sol. Vilken lycka! Jag känner att det är ett tecken på att Tyskland kommer bjuda på bättre väder än Danmark. Nu befinner jag mig i Heiligenhafen, 3 mil ner i Tyskland, på ett sporthotell. Det känns lite som att Danmark bara var en transportsträcka och att det är nu när jag är på kontinenten som resan börjar.

Jag blickar ut över Danmark, där bakom flaggorna, från mitt hotellrum.

SPORTIGA MARIE

Posts from the Resa Category

Choose another category?