Dag 13, Frankrike

Idag har jag cyklat från öster om Paris till söder om Paris, alltså från Chateau Thierry till Courances. En cykelsträcka på 140 km, med förmodligen lägsta hastigheten hittills.

Igår påmindes jag om att “resan är målet”. Lätt att glömma bort den lilla meningen i det här sammanhanget, framförallt idag. Det har nämligen varit en riktig skitdag rent ut sagt. Jag har haft motvind i princip hela dagen, det varit så kallt att mina fötter domnat och toppat på det en regnskur. Humöret har alltså varit i botten och ett tag tänkte jag kasta cykelskrället i en å och lifta hem. Men jag tog mig samman, mumsade i mig banan och choklad och fortsatte.

Målet idag var nämligen att ta mig till Courances och få träffa Mia med familj. Vilken lycka när jag kom fram. Nu har jag blivit riktigt bortskämd med bad i badkar, tvätt av kläder, vin, god mat, goda ostar, sprakande öppen spis och trevligt sällskap. Bättre kan jag inte ha det! Så här stannar jag ytterligare en dag och vilar benen och själen.

Dessutom väntade ett paket på mig här, från självaste kungen. Tänk att han visste att jag älskar Djungelvrål, Bilar och Gott & Blandat. Väldigt fint!

Något jag reagerat på här i Frankrike är att det ofta står parkerade bilar i vägkanten med människor i som pratar i mobil. Undra om det är så att det är förbjudet att köra bil här samtidigt som man pratar i mobil? Det ska jag fråga om imorgon. Nu är det dags att sova. Godnatt!

Dag 12, Frankrike

I dag har jag avverkat längsta dagsdistansen hittills, 157 km och en höjdstigning på 1420 m. Jag har tagit mig från Charleville-Mézières till Chateau Thierry. Nu är jag inte långt från Paris.

Dagen började bra med att de regntunga molnen som stänkte lite på mig skingrade sig, men efter lunch kom istället motvinden. Jag gillar verkligen inte motvind. Både backar och regn går före motvind, till och med i kombination. Det har dock varit ett frodigt och fint landskap jag har cyklat igenom. De sista milen efter Reims har det stått skyltar om champagne överallt och vinrankorna har prytt sluttningarna. Jag önskar att jag kunde köpa med mig några flaskor hem.

Min GPS som jag nämnt en del tidigare verkar ha ordnat upp sig. Häromdagen pratade jag med en snäll man från Garmin, som hjälpte mig med inställningarna. Jag hade valt “minimera avstånd” medan “minimera tid” tydligen är bättre för mitt ändamål. Den och några andra inställningar verkar ha gjort underverk, så nu är jag och GPSen vänner igen. För att vara på den säkra sidan har jag även en karta över Frankrike fäst på väskan fram, skönt att se var jag cyklar och hur långt jag har kvar.

Imorse vaknade jag upp och längtade hem för första gången. Jag känner mig utanför här i Frankrike eftersom jag inte kan kommunicera med någon och inte förstår en enda skylt. I Tyskland kunde jag åtminstone föra enkla samtal med hotellpersonal, förstå menyer osv, det är stor skillnad. Men imorgon stannar jag till hos Mia med familj. Hurra! Som jag längtar.

Tankarna

Jag tillbringar en hel del tid uppe på cykeln. Nu undrar ni kanske vad jag tänker på jag när jag cyklar runt. Allt och inget är det bästa svaret. Här kommer ändå en lista på det som är mest återkommande:

• Mat, utan tvekan. När kommer nästa matställe och vad kommer att erbjudas. Min matsäck och när jag ska stanna och äta den.
• Vad är det som låter?! Alltid är det något på cykeln som inte låter som det ska och då gäller det att lista ut vad det är.
• Bloggen. Hur jag ska beskriva dagen och det som hänt. Övriga inlägg med funderingar.
• Hjärngympa. Att cykla hela dagarna tröttar ut kroppen (benen), men absolut inte hjärnan. Jag försöker ge min hjärna lite gympa genom att tex räkna ut avstånd eller försöka komma ihåg låttexter. Andra tips mottages tacksamt.

Dag 11, vilodag

Det är lätt att glömma bort hur bra jag har det. Ibland känner jag mig less på alltihop, framförallt när knäna värker och magen tom. Men så tänker jag på vad jag skulle gjort om jag var hemma och var ledig, förmodligen hade jag cyklat då också. Nu får jag cykla runt i ett somrigt Europa och se nya miljöer och vägar varje dag. Jag bor på hotell med nya rena lakan, bara det är ju en dröm. Oftast äter jag rätt god mat och de flesta är snälla mot mig. Egentligen kan jag inte ha det bättre än så här just nu. Det var dagens insikt här från hotellsängen.

Jag har ju som sagt vilodag idag och det behövs för benen är slitna. Regnet öser ner och det känns bra att jag är här inne och inte där ute. Tidigare idag var jag ute en sväng på stan, men det är röd dag här i Frankrike och därför är det mesta stängt. Jag lyckades hitta en supermarket som var öppen, så nu har jag köpt på mig frukt, nötter och choklad inför morgondagens cykling.

Jag gick förbi stadens museum på väg tillbaka till hotellet och där visas just nu en marionett-utställning. Tyvärr var inga av texterna översatta till engelska, men det var kul att titta på dockorna. Ett problem framöver kommer förmodligen bli att jag inte kan ett ord franska. Här på hotellet rycker de bara på axlarna åt min frågor och svarar något jag inte förstår. På stan klarar jag mig genom att peka och betala. Ska bli spännande att se hur det här kommer fortsätta.

Nu är det eftermiddagsvila på schemat.

Dag 10, Vive la France!

Från början hade jag tänk vila idag, men hotellet jag bodde på i natt låg verkligen mitt ute i ingenstans. Därför fick det bli en dagsetapp till civilisationen.
Jag har cyklat från Durbuy-Palenge i Belgien till Charleville-Mézières i Frankrike, totalt 114 km och en höjdstigning på 1300m. Backarna här har varit mycket snällare mot mig än i Tyskland. De sluttar lätt uppför och nedför, vilket är jobbigt men mycket behagligare.

Imorse när jag lämnade Belgien var det soligt och lite kvavt. Det kändes som att regnet hängde i luften. Jag cyklade på och ett gäng på fem äldre herrar cyklade ikapp mig. De var flamländare och ute och rekade vägarna åt sitt team som skulle komma ner på träningsläger senare i veckan. Jag fick hänga på deras lilla klunga och det var helt fantastiskt. Stor skillnad om man jämför med att harva på själv. Cykling är så mycket roligare i grupp, framförallt när man cyklar med erfarna cyklister. Fast min cykelresa är ju något annat.

Sen skildes tyvärr våra vägar åt och jag fortsatte själv. Ungefär halvvägs började regnet droppa. Jag plockade fram regnskydden till väskorna, skoöverdragen, regnjackan och sen var det bara att fortsätta. Efter Vätternrundan förra året då regnet vräkte ner i timmar och jag frös som en hund, investerade jag i en tunn regnjacka som andas. Att slippa bli genomvåt och frysa är verkligen guld värt. Därför var jag ganska nöjd trots regnet, dessutom fokuserade jag på den varma dusch som väntade på hotellet. Den är dagens höjdpunkt.

Eftersom dagens vilodag uteblev, stannar jag här i Charleville-Mézières imorgon och vilar upp mina stumma ben och trötta knän. YR lovar dessutom mer regn, så då passar det ju extra bra.

Woop woop!

Insåg precis att jag idag passerat 100 mil (1007 km för att vara exakt). Hurra!!

Det firas med en gammal favorit. (Klistra in länken i en webbläsare och njut!)

Dag 9, äntligen Belgien!

Så där ja, nu har jag äntligen lämnat Tyskland bakom mig. Idag har jag cyklat från Kerpen i Tyskland till Durbuy i Belgien, totalt en sträcka på ca 135 km (om man nu ska lita på Google Maps?!).

GPSen laddade tyvärr inte i natt, så idag har jag fått cykla efter karta, vägskyltar och snälla människor som pekat. Det har funkat fint, men OJ vad jag önskar att jag kunde prata och förstå lite franska. Här i Belgien är det hopplöst att inte kunna språket. Kanske är det läge för en kurs i turist-franska?

Jag lämnade Kerpen imorse och cyklingen flöt på bra. Sista kilometrarna fram till gränsen cyklade jag på en superfin cykelväg som var anlagd precis bredvid en nerlagd tågräls, rak och platt alltså. Jag mötte nästan enbart snabba cyklister på racer. Kul! Jag är dock lite chockad över hur matchade de är, med cykel, vattenflaskor och kläder. Cykelsporten är galen på så många vis.

Väl på belgiska sidan hade jag hoppats på en stor Belgien-skylt, men tyvärr såg jag ingen sån. Här är landskapet helt annorlunda, backigt som sjutton men ändå överkomligt. En man jag frågade om vägen fnyste lite surt och sa “You are not in Netherlands”, när jag frågade om det var många backar till Durbuy. Här finns inga cykelvägar, men cyklisterna får eller snarare tar plats på de smala vägarna.

Att vara ute på en sån här cykelresa innebär att det går åt mycket energi och mat. Jag äter i princip allt jag kommer över och ändå känns det inte som att maten hinner landa magen, jag känner mig bottenlös. Det är en helt ny upplevelse.

Nu ligger jag med mina trötta ben högt upp i luften. Egentligen är det vilodag imorgon, men Durbuy-Palenge bjuder inte ens på en mataffär så jag tror att jag fortsätter över till Frankrike, även om YR lovar regn.

Dag 8, Tyskland

Förhoppningsvis blir det här sista natten i Tyskland. Idag har jag tagit mig från Unna till Kerpen och det slutade med en sträcka på ca 120 km. Jag råkade slå av GPSen i Köln, så därför vet jag inte exakt.

Även om det inte blivit så många kilometer som jag önskat, har det blivit desto fler höjdmeter. GPSen visade en höjdstigning på totalt 1390 m. Pust! Från Unna till Köln har det varit väldigt brant både uppför och nedför och det har känts som att backarna aldrig velat ta slut. Vissa partier har jag fått leda cykeln för att växlarna och benen tagit slut. Även om det varit väldigt jobbigt, så har utsikten över landskapet varit magnifik. Lite lön för mödan. Jag är ju tyvärr lite harig (ovan), när det gäller att bränna på i utförsbackarna. Annars hade det nog gått att komma upp i riktigt höga hastigheter idag.

För att ta mig över Rehn, tog GPSen mig in i Köln. Ingen drömsituation, men det är roligt att ha varit där. Jag tyckte att det påminde lite om Malmö.

Sommarvärmen håller i sig och jag har nu lagt skoöverdragen. Kanske blir det tom shorts imorgon?!

Dag 7, Tyskland

Nu har jag varit på resande fot i en vecka. Det känns som att tiden gått väldigt fort och än har jag ingen hemlängtan.

Idag har jag cyklat 116 km, från Bad Salzuflen till Unna. Egentligen borde jag cykla lite längre varje dag så att jag hinner så långt som jag tänkt, alltså först till Paris och sen till Bilbao den 16 maj. Jag blir aningen stressad av att jag kanske inte hinner och att kroppen kanske inte orkar. Men nu är det ju cyklingen jag tycker är det roliga och jag har semester. Hinner jag inte kan jag alltid ta tåget. DET ÄR INGEN TÄVLING, intalar jag mig själv.

Det är verkligen sommar här i Tyskland, +23 grader, sol och rapsfälten blommar för fullt. Jag börjar få cykelbränna eller i alla fall hjälmbränna, men det känns helt ok. Det hör liksom till. Här ovan har jag äppelpaus vid ett rapsfält. Fint som snus, även om jag kanske inte riktigt utstrålar det på bilden.

I den här delen av Tyskland är det lite otydligt vilka vägar man får och inte får cykla på. I förmiddags tog cyklvägen jag cyklade på plötsligt slut. Jag fortsatte på bilvägen och plötsligt dök det upp en tunnel. Tunnlar känns inte kul när man är cyklist, så jag vände. Gissar att det kommer bli många tunnlar och vändningar framöver.

Bloggen har blivit mitt sällskap och tack vare den känner jag mig inte speciellt ensam. Fast jag önskar mig ibland lite riktigt cykelsällskap som hjälper till och dra när det är motvind tex. Jag träffar en del andra cyklister, snabba killar som cyklar ifrån mig och par som har mycket packning och cyklar långsammare än vad jag gör. Stereotypt! Förhoppningsvis blir jag fråncyklad av ett gäng snabba tjejer imorgon.

Tvätt

Inför den här resan tipsade någon mig om att jag skulle ta med mig en tvättlina. Onödigt tyckte jag, men den hade behövts.

Jag tvättar mina cykelkläder varannan eller var tredje dag. Som ni säkert förstår luktar jag inte mumma varje dag, men så länge folk inte ryggar tillbaka när jag visar mig känns det ok. Kläderna tvättas/sköljs upp i Y3 på kvällen och sen ska de helst torka under natten, vilket sällan sker. Ullunderställströjan som jag bara har en av åker ofta på fuktig. Inte hela världen, för den torkar ju under dagen. Resten packas ner fuktigt och hängas upp på nästa hotell jag kommer till. Hotellet jag har varit på i natt hade ett fungerande element i badrummet, så idag har jag både rena och nästan helt torra kläder på mig. Det är lyxigt!