Eftersom jag igår listade vad jag oroar mig över, tycker jag att det idag är på sin plats med en lista över vad jag ser fram emot.
Inför den stundande resan, frågar många vad jag oroar mig över.
Jag har funderat lite och gjort en lista:
Det ska bli intressant att se hur väl den här listan stämmer med verkligheten.
Igår vräkte regnet ner och det i kombination med att termometern visade +2 grader, gjorde att jag valde gymmet framför cykeln.
Idag lovades bättre väder och det blev en solig premiärtur till Lida på min nya cykel. Fika i solen och sen hem på sopade landsvägar. En perfekt premiär med andra ord.
Äntligen! De senaste månaderna har jag ägnat mycket av min lediga tid till att leta cykel. Jag har läst på nätet, besökt olika cykelbutiker och träffat säljare som har varit både väldigt trevliga och mindre tillmötesgående. Jag har fått massor av tips av en kompis på begagnade cyklar och provat en del riktiga vrålåk. Till sist fick jag nog av mig själv och min velighet, och dessutom började tiden rinna iväg. Så jag bestämde mig för den här silvriga skönheten och idag var det dags att få den inställd efter min kropp. Jag träffade en väldigt trevlig försäljare som förklarade tydligt, svarade på alla mina frågor och kom med tips inför resan. Jag blir så glad av såna människor, han gjorde min dag helt enkelt. Nu längtar jag bara efter att kylan och gruset ska försvinna så jag kan ge mig ut och cykla på riktigt.
Så där, nu börjar cykelresan närma sig med stormsteg. Idag är det bara 3 veckor kvar tills jag sätter mig upp i sadeln och vinkar farväl.
När jag har berättar om min resa för vänner och bekanta, så har det visat sig att några i bekantskapskretsen känner till någon annan som cyklat mellan Sverige och Gibraltar. De personerna är jag så klart nyfiken på och i veckan träffade jag Martin som cyklade 2005 från Rostock till Gibraltar på 21 dagar. Han cyklade en annan sträcka än den jag planerar, nämligen ner genom Tyskland och sen längs med kusten fram till slutdestinationen. Hans hybrid var packat med tält, sovsäck och stormkök. Jag vill känna mig fri och inte ha så mycket packning, så jag hoppas hitta hotell eller B&B längs vägen. En annan aspekt i det hela är att jag faktisk inte vågar sova själv i tält i Europa. Den typen av äventyr är jag inte på jakt efter den här gången. Jag vill bara cykla.
Hans tips till mig:
Kontanter, eftersom det är svårt att betala med kort på mindre orter.
Kompass, och att ha koll på var solen går upp och ner.
Och sen skulle jag akta mig för vildhundarna i Spanien.
Det var fantastisk kul att få höra om Martins resa och att får se bilder och kartor. Nu känns min egen resa lite mer på riktigt.
Nu är det två månader kvar tills jag ger mig ut på min cykelresa. Det hela har känts lite overkligt, men nu börjar bitarna falla på plats. Häromdagen köpte jag mina cykelväskor, en att ha fram på styret och en som man fäster bak på sadelstolpen. Tillsammans ger de mig ett utrymme på ca 19 liter. Jag provpackade lite när jag kom hem; ett par cykelbyxor, en cykeltröja och min regnjacka fyllde ca 1/3 del av en av väskorna. Det får bli till att packa rationellt. Alla tips mottages tacksamt!
Den senaste tiden har det varit lite för mycket av allt annat än träningen. Så blir det ibland. Jag ser det som välbehövd vila. Men jag har nu tagit första steget mot min cykelresa. Fem veckors semester i maj är beviljad, så då bär det av. Det känns pirrigt, men väldigt roligt.
I augusti 2010 bestämde jag mig för att göra en Svensk Klassiker. Innan dess hade jag bara stått på ett par längdskidor en gång tidigare i vuxen ålder. Det var ute i Ursvik med en kompis och hennes pappa på ett par lånade vallningsfria skidor. Jag hade ingen balans och kunde inte hålla mig stående på skidorna. Efter 5km var jag helt slut trots att jag var ganska vältränad och längdåkning kändes inte som min sport.
Men så blev det bestämt att jag skulle göra en Svensk Klassiker. Jag köpte mina egna längdskidor och när snön kom lyckades jag få med mig ett ex till en kompis ut på Lidingö en söndag för en skidlektion. Han släpade runt mig några varv i spåren och gav mig många tekniktips. Efter det var det bara att bita ihop och mala på. Jag hade nämligen läst att man skulle ha 50 skidmil i benen för att klara av Vasaloppet. Så varje helg var jag ute och åkte långpass i flera timmar och på kvällarna tränade jag teknik med pannlampa. Det var en galen tid, men jag fick ihop mina 50 skidmil och på köpet blev jag biten av längdåkningen.
Den 6 mars 2011 kl 16:28 gick jag äntligen i mål, efter att ha tagit mig från Sälen till Mora på 9 h 28 min. Sista kilometern rann tårarna oavbrutet och efter målgången befann jag mig i ett töcken. Det loppet är en av de häftigaste upplevelserna i mitt liv. Då sa jag “aldrig mer”, men året efter stod jag återigen på startlinjen och fler gånger lär det bli.
Snökaoset har lagt sig och nu är det verkligen vinter på riktigt här i Stockholm. Idag blev det en premiärtur i spåren vid Hellasgården. Solen strålade, spåren var fina och jag hade trevligt sällskap. Underbart! Det är nästan lite läskigt hur glad jag blir av att åka längdskidor. Totalt blev det en tur på 15km med fikapaus på Hellasgården.
Klarblå himmel, strålande sol och snö på marken. Jag hade tänk köra intervaller i elljusspåren runt Hellasgården; maxa 30 sek, springa lugnt 60 sek, maxa 30 sek, springa lugnt 60 sek osv. Men när jag hade värmt upp så dog min klocka. Jag hade tydligen glömt att ladda batteriet och den drar nog lite extra nu när det är många minusgrader. Egentligen borde jag köra på känsla, men jag känner mig själv alltför väl. Har jag ingen klocka som motiverar så blir de ingen ordning på intervallerna. Så det fick bli ett lugnt pass på ca 80 min i okänd fart istället.
Även om klockan dog idag, så är jag väldigt nöjd med den. Det är en Gramin Forerunner 310xt. När jag valde klocka så var batteritiden det som avgjorde. Jag behövde en klocka som har en batteritid på mer än 10h, den här ska klara upp till 20h. Jag gissar att jag bara utnyttjar en bråkdel av alla finesser, men den tar tid, mäter avstånd, ger mig vilken hastighet jag håller och piper till varje km. I början var jag lite tveksam till storleken, men nu har jag vant mig. Min enda önskan är att Garmin ska uppdatera och göra klockan lite mindre “PC” och mer användarvänlig.
SPORTIGA MARIE 