Så där ja, nu har jag äntligen lämnat Tyskland bakom mig. Idag har jag cyklat från Kerpen i Tyskland till Durbuy i Belgien, totalt en sträcka på ca 135 km (om man nu ska lita på Google Maps?!).

GPSen laddade tyvärr inte i natt, så idag har jag fått cykla efter karta, vägskyltar och snälla människor som pekat. Det har funkat fint, men OJ vad jag önskar att jag kunde prata och förstå lite franska. Här i Belgien är det hopplöst att inte kunna språket. Kanske är det läge för en kurs i turist-franska?

Jag lämnade Kerpen imorse och cyklingen flöt på bra. Sista kilometrarna fram till gränsen cyklade jag på en superfin cykelväg som var anlagd precis bredvid en nerlagd tågräls, rak och platt alltså. Jag mötte nästan enbart snabba cyklister på racer. Kul! Jag är dock lite chockad över hur matchade de är, med cykel, vattenflaskor och kläder. Cykelsporten är galen på så många vis.

Väl på belgiska sidan hade jag hoppats på en stor Belgien-skylt, men tyvärr såg jag ingen sån. Här är landskapet helt annorlunda, backigt som sjutton men ändå överkomligt. En man jag frågade om vägen fnyste lite surt och sa “You are not in Netherlands”, när jag frågade om det var många backar till Durbuy. Här finns inga cykelvägar, men cyklisterna får eller snarare tar plats på de smala vägarna.

Att vara ute på en sån här cykelresa innebär att det går åt mycket energi och mat. Jag äter i princip allt jag kommer över och ändå känns det inte som att maten hinner landa magen, jag känner mig bottenlös. Det är en helt ny upplevelse.

Nu ligger jag med mina trötta ben högt upp i luften. Egentligen är det vilodag imorgon, men Durbuy-Palenge bjuder inte ens på en mataffär så jag tror att jag fortsätter över till Frankrike, även om YR lovar regn.