Idag har jag cyklat 134 km, från Azay le Ferron till Chaunay. Resan har alltså fortsatt nästan rakt söderut. Imorse när jag lämnade B&Bet regnade det igen. Rummet jag bodde i inatt hade som sagt ingen värme, så mina svettiga kläder från igår var fortfarande blöta och iskalla när jag skulle klä på mig. Usch vad less jag var på den här resan då. Varför blir det aldrig varmt?! Men jag trampade på och fick till slut upp ångan.

Nu har jag varit på resande fot och levt med minimal packning på cykel i 17 dagar. Det är mycket som inte blivit som jag hade tänkt att det skulle bli. Tex hade jag aldrig kunnat föreställa mig att det skulle vara så här jobbigt att cykla runt utan sällskap. Ensamheten är påfrestande. Därför blev jag riktigt glad idag när jag cyklade ifatt en man med tyngre cykel och mer packning än mig, som svarade på mitt “Bonjour”. Han hette Filippe och kunde ingen engelska och min franska är ju som bekant begränsad till några få matord. Men vi cyklade på och konverserade ändå på något sätt, pekade och skrattade, han delade sin lunch med mig och vi avslutade med kaffe. Det var fint. Jag tror att vi båda var i stort behov av sällskap. Sen skildes tyvärr våra vägar åt, men jag var på mycket bättre humör.

I den här delen av Frankrike är jorden röd och många av åkrarna har plöjts idag. Det har luktat så gott. Alla dofter jag cyklar förbi är inte lika angenäma. Vägarna har gått lite upp och lite ner, landskapet har bestått av skog och en del åkrar, det har regnat och varit lite solsken. Varierat med andra ord. Nu längtar jag verkligen efter att få se Atlanten, men det verkar enklast efter Bordeaux så än får jag vänta ett par dagar.