Igår var det dags för Roslagshösten 2013, ett 13,5 mil långt lopp genom Roslagen med start i Upplands Väsby. Jag skulle cykla med Team Farsta, eftersom det är gänget jag cyklar med så gott som varje onsdag och varje lördag under cykelsäsongen, ett bra gäng. Några dagar innan loppet kom det in ett par nya cyklister i vår grupp och efter förra årets Vätternrunda är jag inte så pigg på att cykla med okända. De flesta verkar nämligen överskatta sin egen förmåga på så många sätt. Lite lagom tjurskallig meddelade jag därför att jag cyklar loppet själv och därmed basta. Sen började jag fundera… “Herregud Marie, det är ett motionslopp och är det något du behöver öva på så är det att inte döma ut dina medcyklister direkt”.

Jag tog mig samman och stod på startlinjen 09.30 med 15 andra cyklister i solskenet. Banan var backigare än jag mindes den från Roslagsvåren 2011 och vägen väldigt smal på vissa sträckor. Vår grupp hade som mål att hålla 32km/h-tempo och att köra så säkert som möjligt. Det slutade med att vi snittade 32,3 trots blåsten, och kom i mål på 04:06. Det är jag nöjd med!