Äntligen har det blivit lite vinter på riktigt. Idag tittade dessutom solen nästan fram genom molnen. Snö och nästan sol, vilket lyft! Än finns det inga skidspår här i Stockholm, så jag drog som vanlig till Hammarbybacken och sprang upp och ner med mina stavar. Det kändes som att jag flög fram. Sprang några extra varv av ren ljuseufori, totalt blev det 12 varv vilket jag är nöjd med. Tänk vad lite snö kan förändra sinnet.
Idag mötte jag ett gäng ganska trötta tävlingsdeltagare i Hammarbybacken, de deltog i Hammarby Alpin Maraton och hade startat redan kl 09 imorse. Loppet är en mara i Hammarbybacken, vilket innebär 23 stigningar totalt. Jag är så grymt imponerad av alla som deltog, för den där backen suger musten ur benen. Dessutom måste man ha ett pannben av stål för att klara av att mata på 23 varv. För min egen del räckte det med sju stigningar, sen var jag trött och lerig.
Eftersom Marcialonga närmar sig med stormsteg och snön lyser med sin frånvaro, försöker jag träna upp armar och mage så gott det går. Kör ju bland annat pass i Hammarbybacken när det är ljust och jag är hemma, tyvärr blir det inte så ofta. Idag när jag var där blev jag påhejad av en man som tyckte att jag körde på lite väl hårt, eftersom jag stod och flåsade mitt i backen. Han hade ju så klart en poäng, så jag drog ner tempot och körde ett par varv extra i stället.
Igår när jag sprang i Hammarbybacken mötte jag en kille som sprang med stavar. Jag blev inspirerad och idag sprang jag dit med mina egna stavar. Det blev 10 varv i backen på utsidan, som är aningen flackare än den i mitten, och nu känner jag mig trött i armar och axlar. Jag springer inte på något speciellt sätt, utan är rak i ryggen och använder stavarna som hjälpmedel för att ta mig upp. Det känns som bra uppladdning inför skidsäsongen. Jag använder mina rullskidstavar när jag springer backintervall och jag tycker det funkar bra. Fast egentligen så tror jag man ska ha lite kortare stavar, typ utförsåkningsstavar. Nu avrundar jag helgen med Arne Dahl.
I den här backen har jag tillbringat många timmar springandes upp och ner. Idag var jag ganska ensam som ni ser, vilket kan bero på duggregnet och kylan.
Jag är inte så bra på att ge mig ut och springa flera mil själv, jag tror det längsta jag sprungit på en träning är 17km. Istället så satsar jag på intervaller både i backe och på plan mark, och distansen får jag genom cyklingen på sommaren och längdåkningen på vintern. Idag var inte motivationen på topp, så det blev bara tre varv i backen. Tre lugna varv i samma tempo både upp och ner. Jag försöker se mig själv som ett lok som bara tuffar på, men idag var det där loket lite baktungt. Så det blev en lugn löprunda i skogen istället.
SPORTIGA MARIE 